Jag har gillat hästar ganska länge, inte så att jag satt på hästar innan jag kunde gå och sådär men i alla fall. Jag började rida på ridkurs när jag började trean om jag inte minns fel. Det är alltså sex år sedan nu. Jag red då på Kirunaridklubb, den enda ridklubben i hålan jag bor i. Jag red runt på ridskolehästarna, skötte en jättefin klubbponny som hette Daphne. Tycker fortfarande om henne så himla mycket, men ibland måste man släppa taget - senaste åren har jag inte haft tid eller ork att pyssla med henne, men hon betyder fortfarande sjukt mycket för mig. Förövrigt så hängde i stallet så mycket jag kunde och hade kul med mina kompisar där. Det var tider det alltså, minnen för livet. 

 

1:a december 2009 fick jag börja sköta en privatägd häst som heter Antique Rose. Ett stort (tyckte jag då) skimmelsto som jag föll för direkt. Jag skötte henne två dagar i veckan och var typ lyckligast på jorden. Drygt ett år senare, i februari 2011 fick jag börja rida henne en dag i veckan - helt själv. Det var ju min dröm, att få rida henne, helt själv dessutom. Jag var överlycklig. 

 

Sedan dess har tiden gått, veckor blev till månader och månader till år. Bakslag, skitsnack, svårhanterad häst, vänner som ramlat bort och tårar som rullat ner för kinderna. Jag står fortfarande här med ett hårt grepp om min första sköthäst, hon är just nu den säkraste punkten jag har i livet. Hon finns alltid där, oavsett man vill eller inte liksom - haha. Jag älskar den hästen och kommer fortsätta sköta henne tills mitt hästintresse inte finns kvar längre, eller tills jag flyttar härifrån. Hon betyder mycket för mig.

 

Idag rider jag inte längre klubbponny, utöver att jag rider Rosa (Antique Rose) en dag i veckan rider jag också storhäst på ridkurs. Det är alltså klubbhästar jag rider då, och det tycker jag är jätteroligt och det har fått mitt intresse att vakna till liv igen. Att jag "redan" gått över på storhäst har att göra med min längd, passar inte på ponnyerna längre känner jag :)